KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

fredag, december 28, 2007

Om kackerlackor och sjömän






















Det är tryckfel i Bibelns skapelseberättelse. De första fyra dagarna är rätt. Men sen skapade Gud kackerlackan och flera miljoner år senare kom de andra djuren och Adam och Eva. Är jag övertygad om.

I dag finns det långt fler kackerlackor än människor på alla kontinenter. Dom har haft trehundrafemtio millioner år på sig att erövra världen. Härrigud, vad jag har sambott med kackerlackor! På varje fartyg, som har blött sitt skrov i tropiska vatten, flyttar kackerlackorna in för gott. Av med dem blir man aldrig.

På jordens varma kontinenter är det här ingenting konstigt. Kackerlackorna är en del av livet. De är vanligare än myggor och husflugor hos oss. Och man försöker inte ens att ta livet av dom. Det går inte. Det vill säga: man kan ta livet av dom med gift. Det hjälper på sin höjd någon vecka. Sedan är dom tillbaks, fler än någonsin. Till slut äter dom giftet med god aptit och verkar frodas och föröka sig snabbare. Tills du byter giftsort. Och allt upprepas.

Kackerlacksbåtar har lagts upp, fått ligga ouppvärmda och obemannade i nordisk hamn i flera år. Vintertemperaturen har gått ner till minus tjugo grader under långa perioder. Så fort fartyget har bemannats och gjorts varmt dyker de bepansrade kräken igen upp i oräkneliga skaror. Och ändå är de kackerlackor som bor på båtarna oftast tropiska djur som inte borde tåla minusgrader!

Ett företag i Holland, typ Anticimex, erbjuder skeppskaptener kackerlacksbekämpning med en så djävulsk brygd att de vågar erbjuda tre års garanti. Högst. Sedan är djuren tillbaks. Något ägg överlever alltid. Och hur giftet, som sprutas in under madrasser, i skrivbordslådor, i proviantrum, bakom durk- och taklister, påverkar den mänskliga besättningen ska jag inte uttala mej om.

Nå, kackerlackorna är snälla och beskedliga djur De nöjer sig med så lite. De bits inte. De varken sjunger, knäpper eller ylar. Det enda som ibland kan höras är ett svagt rasslande när femtusen ex (det blir trettiotusen ben) kilar fram över durken i en mörklagd byssa. Deras intresse för byssan brukade vi utnyttja. Efter att kocken hade stängt och släckt väntade vi en timme. Sedan riggade vi till största dammsugaren. Två man ställde sig beredda utanför byssan, den ene bärande dammsugaren och den andre styrande sugslangen. Starta dammsugaren! Upp med dörren! På med lyset! Sug, slurp, swoosch! Resultatet kunde, vid lyckade räder, bli nästan full påse, cirka tusen individer. Kräken var ju inte döda fast de låg i dammsugarpåsen. Oftast rusade man till relingen och hällde offren överbord. Vi hade också andra raffinerade avlivningsmetoder som jag inte ids nämna här.

Det skulle inte förvåna mig om kräken vi hällde överbord i Indiska Oceanen simmade tvåtusen sjömil, till närmaste kontinent, för att vid stranden hälsas välkomna av sina tallösa släktingar.

4 kommentarer:

brollan sa...

Min tama kackerlacka Einar (efter chifen) bodde i springan under den utragbara skrivskivan.
han åt allt även sina ena kompisar.
båten var MT Newbury.

När det slutade rinna ur milkburken som stod på messbordet var den oftast full av kackerlackor.

Aristoteles sa...

Det e en forskare som har gjort kackerlackspasta och hävdar att om vi bara kan förmås att äta kräken så skulle jordens matförsörjning vara säkrad för all framtid. Bort med fiskodling och svinfarmer. In med kackerlacksodling!

Ole sa...

Det var kul på m/s Irma. Vi hade tävlimgar vem som hade ihjäl flest kackerlackor vid kaffet i dagrummet.
De va en syn när gubbarna spratt upp från stolen med högerdojan i högsta hugg och landade på en kackerlacka. "Janson, one dead roach" antecknade lättmatros Dillon, han var skotte, i protokollet. Man skulle stampa hårt. I bara strumplästen gick de int att få live av dom.

britt sa...

I Thailand hade jag min enda kontakt med kackerlackor. Det var några få i bungalowen. Äckliga! Vi slog ihjäl dom så fort vi såg dom. Det är för att vi inte är vana.
På travenchannel såg vi en reporter som var på besök i Kina. Han åt en soppa, och mitt i allt såg han en liten tass med små klor simmandes i soppan. Fy, vad äckligt, tycker man. Men själva äter vi grisfötter med hela klövar och tycker det är delikatess.
Det beror på hur man är van...