KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

torsdag, februari 21, 2008

Ett mustigt språk



Det är ju tur för landkrabborna att sjömännen har skapat ett språk åt dom. Följande är hämtat från svenska sjöfartsverkets hemsida för sjöfolk, Seatime.

"Sjöfolkets språk är kärnfullt, med bidrag från skilda epoker och streck på kompassrosen. De något äldre termerna har ofta frisiskt eller nederländskt ursprung. Direkt eller via den närbesläktade lågtyskan smög de sig så in i de skandinaviska språken. Under de senaste seklerna har importen oftast skett från brittisk och amerikansk engelska, med åtskilliga inslag som filtrerats genom vårt norska brodersmål. Men sjömansspråket inrymmer också många ord som likt flyttfåglar tagit sig från mera exotiska språkområden, som det arabiska.

Detta kulturarv är omåttligt populärt på landbacken, där man nog är ganska omedveten om uttryckens salta ursprung.

Man har vind i seglen, och om man seglar i medvind åtnjuter man god styrfart där man står vid rodret.

Den försmådde friaren får på båten; måhända han går i däck när han blir lämnad vind för våg och uppmanas att lägga av.

Kanske hamnar man i någons kölvatten. Men vad gör väl det, vi sitter alla i samma båt, vare sig det är ett flaggskepp eller ej.

I en förhandlingssituation kanske förväntningarna inte håller streck. Förhandlingarna strandar, och en konflikt är under uppsegling. Parterna avfyrar verbala bredsidor mot varandra, försöker skjuta varandras argument i sank. Det gäller ju att ta loven av motparten, kanske rentav ge ett avgörande grundskott. Kanske måste en medlare gjuta olja på vågorna så att man tillsammans med honom kan rida ut stormen. Om det inte är helt vattentäta skott mellan parterna kan han gå i land med uppgiften.

Man kan också gå på en mina själv, kanske tvingas stryka flagg eller göra en kovändning för att inte få skamfilat rykte.

Om förhandlaren inte är en galjonsfigur frigör han sig från onödig barlast, förankrar medlarnas slutbud och manövrerar sig förbi alla blindskär, så att han på rätt köl kan ro det hela i hamn.

Man måste ju ha viss slagsida åt dem man företräder, pejla stämningarna och ha dem som ledfyr, hur tungrott det än må kännas. Annars kanske man anklagas för att segla under falsk flagg, och i den branschen går det inte att ha några lik i lasten...

Som alla förstår är detta ett tafatt försök att åskådliggöra hur sjöspråket används i land, med till sjöss något föråldrade segelfartygstermer som en röd tråd (jodå, sjöuttryck även det, syftande på den röda tråd i Royal Navy’s tågvirke som markerar att det är Kronans egendom)."

Torbjörn Dalnäs Ur Ett skepp kommer lastat.../Utkik nr 2-3 1998
(Bokförlaget Tre Böcker, oktober 1998
)


Ja, hur skulle det gå att uttrycka
sig utan sjötermer?

Inga kommentarer: