KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

onsdag, juli 23, 2008

Sjömansminne från Polen

















Våra åländska båtar seglade mycket på Polen. Som ung mässkalle och jungman var jag med. Vi snackar sent femtiotal och tidigt sextiotal.

Polen ännu låg bakom järnridån. Man fick vänja sig vid att det stod två beväpnade vakter på kajen som krävde att propuska skulle visas upp när man gick iland. Vi tyckte nog synd om soldaterna som gjorde tolvtimmars pass vid våra landgångar. Gärna tog de emot ett paket cigaretter, men de var mycket rädda. Helst skulle inte ens kamraten på vakt vara vittne när en soldat tog emot en allmosa.

Jag kan inte begripa hur ledarna bakom järnridån tänkte. De satsade mycket på att skapa goodwill, måla bilden av ett idealsamhälle. Stora ansträngningar gjordes för att fostra idrottsmän som kunde imponera på västvärlden. Unionen knäade under satsningarna på spektakulära rymdäventyr. Organisationen Samfundet Finland Sovjetunionen visade lögnaktiga filmer om det sovjetiska paradiset och arbetade för att omvända finska skolbarn till den kommunistiska läran.

Samtidigt kunde varje sjöman se det trista, grå livet bakom järnridån. Soldater med gevär vid varje landgång. Starka strålkastare som nattetid oupphörligt svepte över fartyg och hamnar. Hamnarbetarna var så skrämda att de inte vågade ta emot ett paket Chesterfield av en västerländsk sjöman. På krogarna vimlade det av flickor som gärna skänkte en sjöman sin kärlek flera nätter i rad till priset av fyra par nylonstrumpor eller en klocka av märket Atlantic. Klockan kostade hundra mark på utförsel hos skeppshandlaren i Mäntylouto. På femtiotalet kunde en sjöman för en Atlantic-klocka få sällskapa med en tös en hel vecka och dricka så mycket vodka och pivo han orkade med. Och hallickar var inte uppfunna. Flickorna rådde över sig själva.

Många är de unga sjömän som blivit invigda i kärlekens mysterier av de ärliga och rejäla töserna i polska hamnar. Märkligt nog var inte flickorna förbjudna att bedriva sin kärlekshandel. Det är det enda försonande drag jag finner hos kommunistregimerna.

Inga kommentarer: