KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

tisdag, mars 31, 2009

Ss Norge - Danmarks Titanic 2


På den 2860 sjömil (5300 km) långa skeppsrutten mellan Pentlandssundet och New York finns det ett enda grund på sjökortet, St. Helens Reef vid Rockall. Området runt Rockall är förhållandevis grunt, 30 – 60 meter, och ungefär 1,8 sjömil (3,3 km) öster om Rockall sticker det upp en klippa, st. Helens Reef, som döljer sig bara 1,4 meter under havsytan. På sjökortet blir grundet inte större än spetsen på en knappnål. Det grundet lyckades kapten Valdemar Johannes Gundel hitta och köra på.

Måndagen den 27 juni klockan åtta på morgonen passerade s/s Norge Butt of Lewis, Hebridernas nordspets, och kröp ut på Atlanten. Hon hade nu tusentals sjömil djupt, öppet hav förut – förutom den dödliga nålspetsen St. Helens Reef, som nu låg 240 sjömil (444 km) bort. Nu gjorde kapten Gundel sitt ödesdigra misstag. Han beslöt att gå syd om Rockall för att, om sikten var god, kunna visa passagerarna den sägenomspunna klippan lagom till frukost följande morgon. Detta var ovanligt. Den nordliga amerikarutten går norr om Rockall om man praktiserar storcirkelnavigation. Kapten Gundel lade fartyget på en kurs som skulle föra fartyget syd om Rockall men tillräckligt nära för att klippan skulle kunna ses. Han tog inte hänsyn till, eller visste inte? att fartygets kurs här gick på tvärs av Golfströmmen som sätter nordvart med avsevärd fart. Det var också fullmåne vid den här tiden och den särskilt kraftiga tidvattensström som uppstår vid fullmåne borde han också ha tagit hänsyn till. Nu trodde kaptenen att s/s Norge gick på en kurs som skulle ta fartyget väl syd om Rockall. Emellertid knuffade strömmen henne norrut med en sådan fart att hon skulle ha gått klar norr om St. Helens Reef om Gundel hade låtit henne gå på samma kurs till klockan åtta på tisdags morgonen.

På måndag förmiddag passerades Flannan Isles och på eftermiddagen St. Kilda.

Bägge öarnas fyrar pejlades vid passagen och allt såg ut att vara i sin ordning. Här gjordes ytterligare allvarliga fel. Man gjorde fyrastreckspejlingar på båda fyrarna. I alla läroböcker i navigation står det understruket med rött att fyrastreckspejling inte får användas om fartyget misstänks vara utsatt för ström eller annan avdrift. Här seglade man i ett av världens mest utsatta strömområden. S/s Norge stävade vidare mot sin undergång med tio knops fart.

När kapten Gundel lämnade bryggan på kvällen var det god sikt. Han gav styrmännen den vanliga ordern om att han skulle väckas om sikten blev dålig. Han hoppades att han skulle kunna få Rockall i sikte på morgonen. Klockan fem på morgonen purrade förste styrman Gilde kaptenen och meddelade att sikten blivit sämre. Man skulle nog inte få se Rockall.

Kapten Gundel tog nu ännu ett ödesdigert beslut. För att vara säker på att passera väl syd om Rockall beordrade han kursändring. Han lade fartyget på kurs SV. Nu styrde s/s Norge i full fart rakt mot St. Helens Reef eftersom hon i verkligheten befann sig nordost om revet vid kursändringen. I rättsdokumenten står det att kaptenen trodde att denna kurs skulle ta fartyget 20 sjömil syd om Rockall!

Klockan halv åtta kände han sig trygg, trodde att fartyget passerat söder om Rockall med god marginal. Han tog tillbaka fartyget på den tidigare kursen mot New York. En kvart senare rände s/s Norge med full fart upp på klippan. Det hemska ljudet av järn som slits sönder skar genom fartyget.

Fortsätter...

Alla avsnitt om ss Norge >>

Inga kommentarer: