KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

söndag, oktober 11, 2009

Bomarsunds fall 1854 präglades av feg förvirring.

Ja, va fan, jag kom av mej. Jag höll ju på med Alexander III innan det kom annat i vägen.

Bomarsunds kapitulation var allt annat än ärorik. Se bara här:



För den oinvigde kan berättas att sången Oolannin Sota (Det åländska kriget) är en visa som man tror skrevs av en soldat från Bomarsund fästning medan han satt i fångenskap i England. Sången handskas vårdslöst med sanningen. De finska förlorarna (ryssarna nämns inte) framställs som hjältar.

Utdrag ur boken Kriget vid Finlands kuster 1854-1855 av M. Borodkin:

Under en af sina sista färder i den finska skärgården besökte kejsar Alexander III jämväl Åland och träffade där tvenne gamla gubbar, hvilka i tiden tjänstgjort på Bomarsund. På kejsarens fråga, huru det kom sig, att de “så illa försvarat fästningen”, svarade de gamla, hvilka icke igenkände den civilt klädda kejsaren: “Det var icke vi som uppgåfvo fästningen utan kommendanten, som under bombardemanget satt i källaren, bak en hög med säckar”. Och i sin bok “Kustförsvar” skref öfverste Moschnin, att kommendanten Bodisco inledde underhandlingar om kapitulation “under inflytande af sin fru, som befann sig i fästningen”.

Ett ännu strängare omdöme fälldes af soldaten Zagorodnikoff, en af deltagarna i försvaret af Bomarsund. Sedan han (1856) återkommit från fångenskapen i England, skildrade han kapitulationen i form af bref till en släkting. Se här hvad i detta sällsynta alster af en rysk soldats penna förmäles om Bomarsunds belägring och fall:

“Det vore rättvisare att säga, att fästningen uppgafs hals öfver hufvud, utan att fästningens kommendant och bataljonschefen, som sig bör, öfverlagt med de öfriga officerarena rörande de grunder, enligt hvilka fästningen skulle öfverlämnas åt fienden samt vi, likt en fårskock, öfverantvardas, utan att ens räknas, såsom ett offer åt honom. En omständighet synes mig för öfrigt oförklarlig: ifrån hvem ankom det bref, som en minderårig son till den åländska postföraren framförde den 13 augusti, och till hvem aflämnades det? Postförbindelsen med Åland var afbruten sedan juli, hvarom tillkännagafs i order till garnisonen, och huru kunde i så fall denna gosse med sin brefväska framtränga från Mångstekta by genom de fientliga linjerna?”

“Bilden af Ålands försvar och fångenskapen är på en gång skräckinjagande och löjlig. Öfverbefälet visade sig ingenstädes under striden och gaf själf icke soldaterna föredöme af mod och uppoffringsförmåga genom att uppfylla sin heliga plikt mot himlarnas Herre och herrskaren öfver vårt andra fädernesland. Hvar de uppehöllo sig under själfva striden, vet jag ej (detta gäller dock ej officerarna, som kommenderade kanonerna). Officerarnas och gemenskapens familjer bodde i omnejden och upphörde icke ens under den farligaste tiden att besöka sina anhöriga. Huru skulle icke en man, som sålunda är upptagen af sin makas smekningar och kyssar, kunna glömma att vidtaga alla åtgärder för sitt försvar och slutligen falla t. o. m. för ett svagt anfall af fienden? Ja, det är ursäktligt, ty kärlek öfvergår lag. Med ett ord sagdt: Ålands garnison förlorade heder och ära.”



Alexander III

2 kommentarer:

Anonym sa...

Och stenarna från fästningen försvan på diverse byggen i Helsingfors...
Finns det något att se där numera?
Mässkalle

Ole sa...

Åtskilliga husgrunder, trappor, körbroar och fan och hans svärmor är byggda av Bomarsundsstenar på Åland. Om det for något sten till H:fors vet jag inget om.

Jovisst finns det ruiner kvar. Bomarsund tillhör Ålands mest besökta sevärdheter. Nu planerar man att bygga ett besökscenter för att ge turisterna en häftig upplevelse på platsen.

Vi firar Bomarsundsdagarna (en 1850-talsmarknad med teater, musik och allt som hör till) första helgen i augusti alla år, mitt bland ruinerna, (ett underbart festivalområde)till åminnelse av Oolannin Sota.