KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

torsdag, april 08, 2010

Vådan av att slarva när man äter braxen



Bilden ovanför är litet utanför det jag tänkte skriva om nu men det är ju så själsläkande roligt att se djupfrysta människor med något saligt i blicken kliva ur bilarna och beundra Töftöfärjans porlande kölvatten så jag bara måste visa bilden.

Men egentligen skulle jag skriva om när jag åt braxen.

"Jag far till Mattsons i Godby å handlar lite medan du röker färdigt", sa frun där vi satt i allsköns ro bredvid den väldoftande fiskröken. Röktunnan var laddad med två feta braxnar och prima alved.

Frun drog iväg. En halvtimme senare lyfte jag av locket på röken och bröt loss en bröstfena med vidhängande omegatredrypande braxenfläsk för att provsmaka. Den första tuggan sköt rysningar av välbehag genom skrovet. Jag blundade, svalde och kände hur ett ben fastnade i halsen.

"Knäckebröd!" Ännu var det ingen panik. Sånt där brukar gå att åtgärda genom att svälja dåligt tuggat knäckebröd. Jag svalde knäckebröd. Större och större bitar. Benet satt kvar.

Jag plockade braxnarna ur röken och gick upp till bilen för att köra till akuten. I samma stund kom frun från Mattssons och erbjöd skjuts och det blev jag glad för.

Den unge läkaren som hade jour plockade fram en långskaftad spegel och diverse vinklade tänger. Han började rota i min hals framkallande så våldsamma kräkreflexer att jag blev desperat och klappade till honom på armen.

Doktorn suckade: "Näe, jag ger upp." Vi får ringa Kaj Fagerström. Om inte han får ut benet blir det operation."

Det visade sig att Kaj Fagerström inte gick att få tag på. "Men vi fortsätter att försöka, åk nu hem och ät knäckebröd (#&%") och så kommer du in igen i morron bitti om det inte är bättre", sa en syster.

Den natten led jag alla helvetes kval där jag låg och vred mig i kojen och försökte låta bli att svälja för det gjorde så ont.

Klockan sju ringde jag akuten och kraxade: "Se för helvete till å få tag i Fagerström, jag kommer in!"

Hedersmannen, pensionerade öron-näsa-hals-läkaren Kaj Fagerström placerade mig på en stol och satte sig själv mitt emot. Han beordrade en sköterska att klämma ner min tunga med en träspatel och greppade en rund spegel med långt skaft och tittade ner i halsen. "Jo, men där ser jag ju den lille rackarn, ser ut som en golfklubba", sa han. Med höger hand tog han en lång krokig tång och plockade behändigt ut fiskbenet. "Vill du spara det som minne?" log han och viftade med det sylvassa benet som mycket riktigt liknade en golfklubba i miniatyr. "Nä, fan", sa jag. "Släng det i soporna."


Vi är tre pensionärer vilkas tjänster regelbundet behövs för att hålla Töftö- och Simskälafärjan i gång och pensionerade doktor Kaj Fagerström räddade mitt liv. Hur skulle samhället fungera utan pensionärer?

6 kommentarer:

Pettas sa...

Stackars dig Haddock, nu tycker jag synd om dig. Du kunde väl ha tagit hand om den lilla golfklubban och förevigat den på bild?
Hoppas du tycker om braxen även i fortsättningen också!
Du får lite mera grädde eller glass på din chokladtårtebit när du kommer hit som tröst:)
Hälsa fru Haddock!
Tröstekram

Pettas sa...

Och jo, samhället fungerar inte utan pensionärer, det vet jag!

Anonym sa...

Dom dänn braxnarna ska du förslagsvis ge åt trutarna... kanske dom var fiskade utanför Stornäset när benen liknar golfklubbor??

Ole sa...

Jo,nä, inga slutar jag äta braxen. Får bara lära mej att inte vara så glupsk.

Anonym, du har rätt. Nästan all fisk vi äter fångas vid Stornäsets stränder.

Åsa sa...

Hu, vad otäckt! =O
Jag minns med fasa när mina föräldrar hade braxenben i halsen, men jag tror aldrig de behövde åka till sjukan!
Tur att du får åka till Pettas och få lite godis! :-)

Anonym sa...

Som sagt Ole..... Braxen kan vara otäck på många sätt..
Mässkalle