KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

onsdag, november 17, 2010

Ny gästskribent

Nu presenterar jag i rask takt de gubbar som sätter sjömansminnen på pränt och är så vänliga att skicka dem till denna blogg. Tidigare har det varit svårt eftersom det lämpade sig illa att placera en lång novell på bloggens förstasida. Nu, när berättelsen går att dela upp, går det bättre.

Många fler sjömansberättelser hittar du under fliken "Sjömän berättar" överst i bloggen.

Tillåt mig således presentera Bror Lundberg, sjöman, skruvare, tusenkonstnär och numera dricksvattenfabrikör. Här är hans berättelse.

50-rubelssedeln
Av Bror Lundberg



Blog Image

Året var 1970. Den unge 19-årige sjömannen var redan erfaren och världsvan efter fyra år på Lundqvists tankbåtar. Han hade varit uppmönstrad till donkey flere år redan. På grund av sina goda kunskaper om den lite udda maskinen av märket Doxford hade han hög status bland dom lika unga motormännen och maskinisterna.

Destinationen var Svarta havet, Tuapse, efter olja till Finland. Fridag för "dunki" var självklar så fort båten var förtöjd och ordentligt inklarerad. Han hade gjort ett bra jobb under resan. När dom otaliga nödstoppen inträffade så var han den första in i det heta vevhuset hojtande på sin hemmagjorda finska:

" Saatana pojat! Sisäl ja korjamaa vesivuotoja, että saara konet käymää! Tytöt odottaa Tuapsessa!"

Nyduschad, med landgångstället på, samt den i Kiel inköpta Atlantic-klockan med svart urtavla på armen, var han redo att inta staden. Det var förresten viktigt att urtavlan var svart, andra färger på klockorna betraktades med misstänksamhet av "tjingsarna" och betingade ett lägre pris.

Modig och självsäker som han var inväntades inte kamraterna, nej, själv är bästa dräng. Väl iland förbi de grönklädda vakterna som noga granskade en för att kontrollera om man förde iland varor av något slag, blev han snabbt kontaktad av dom första tjingsarna.

"Nylonipajta, kello?"  hojtade dom.

Klockan visades fram och priset bestämdes till 35 rubel. Tjingsaren halade fram en 50-rubels sedel. Ett dilemma upstod när sjömannen av naturliga skäl inte hade någon växel. Men efter en del disskusioner på bruten finska och några paket amerikanska cigaretter var sjömannen 50 rubel rikare, en hel förmögenhet i Ryssland på 70-talet. Färden fortsatte in mot centrum av staden. Vad göra? Grogg på Tuapse Hotell eller… ?

Klappret av höglkackade skor hörs tydligt bakom sjömannen. Han sneglar försiktigt bakåt och ser den skönaste flicka han nånsin skådat komma mot honom, kanske lite hårt sminkad men vadå? det är ju Ryssland.

"Suomalainen merimies?" frågar hon.
"Kyllä, kyllä!"  försäkrar han.
"Vill du följa med mej?" frågar hon på bruten finska.

Hand i hand, som ett nyförälskat par går dom gatan fram. För en sjöman med korta hamntider gäller det att skynda på. Några långvariga "dejtar" fanns det inte tid med. Efter en stund är dom framme vid flickans lilla torftiga kyffe. Inte mycket till lägenhet, tänker sjömannen,  men vadå? det är ju Ryssland. Flickan ler rart mot honom och stryker honom på kinden samtidigt som hon frågar:

"Do you have money?"
Ah, money, of course!"svarar sjömannen och halar fram 50-lappen.
Flickan tittar på sedeln, spärrar upp ögonen, gör korstecknet samt ropar med gäll röst:
"Iigoor".

Ur ett angränsande rum kommer Rysslands största Igor ut med mord i blicken, nappar ett stadigt tag i nacken på sjömannen och hivar resolut ut honom på gatan. Snopen återvänder sjömannen ombord en erfarenhet rikare. Det lurar alltid en Igor runt hörnet.

Vid en noggrannare kontroll av den falska 50- lappen visade det sig att den var en bit klippt ur en ogiltig 50-rubels sedel från 1947.

Sedeln är nu väl inplastad och förvarad i sjömannens skrivbordslåda.

3 kommentarer:

Hulda sa...

OK, fattar noll och nada...
Hulda

Kapten Haddock, sa...

Hej Hulda! Vet inte vad du menar men om det är om BL's berättelse så tror jag han försöker beskriva en händelse många unga sjömän varit med om, kanske inte med Igor i garderoben men det andra. Och falska rubler har jag själv blivit pålurad i en nästan exakt likadan växlingshändelse som Bror beskriver

Hulda sa...

OK, det var alltså en falsksedel! Det var det jag inte fattade.
Hulda