KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

tisdag, november 23, 2010

Orinocofloden

av Bror Lundberg

File:Deltaorinoco.jpg

Efter en lång och händelselös resa från Europa över Atlanten når vi äntligen Orinocoflodens mäktiga delta. Vi inväntar lotsen som skall föra oss in i deltats labyrint av sjöar och grönskande öar. Frivakten tillbringas på däck i den tropiska, fuktiga värmen. Snart kan man se krokodiler ligga på flodbädden. En rysning av obehag letar sig upp längst ryggraden när man ser den kalla stirrande blicken som nästan borrar sig in i fartygsskrovet. Det är annat än gäddorna i Skutviken tänker man förundrat.

En oljetanker ligger på sida invid flodbädden, någon som misslyckats med konststycket att manövrera sig fram i flodens snabba krökar och oberäkneliga strömmar. Vattnet ser grått och oaptitligt ut, det inbjuder verkligen inte till ett dopp.

Åter igen går tankarna till Ribergens klara och trygga vatten. En våg av vemod sköljer över en och hemlängtan kommer sakta smygande. "Äch, ryck upp dig!" säger man åt sig själv. Snart får vi gå iland och kolla vad djungeln har att erbjuda. Efter ett halvt dygns stånkande uppströms når vi förtöjningsplatsen. Ett antal stora pålar nerkörda i leran samt någon sorts landgång som pipeline’n löpte längst med. Det var allt. 

Efter obligatorisk inklarering bär det av i land. En stig, endast körbar av terrängfordon, löper upp för flodbädden. Själva byn består av ett antal lerhus längst med en lerig bygata. Mitt i finns ett litet torg som
domineras av en bar under ett stort tak av palmblad uppburet av pålar.

Man slår sig ner och snart är den första cuba libren på bordet. En jukebox står intill bardisken. Vilken lycka! Där finns en svensk skiva,  Lyckliga gatan med Anita Lindblom.

Efter sju fotogensmakande cuba libre och en evigt sjungande Anita har man blivit gråtmild och sentimental. Då uppenbarar sej dom ljuvligaste varelser man någonsin skådat, kurviga, lättklädda, chokladbruna och med blickar som kunde smälta isberg. Förstående och tröstande sitter dom i våra knän torkar våra tårar med mjuk och känslig hand. Med andra handen stjäl dom våra pengar.

Inga kommentarer: