KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

fredag, november 26, 2010

Om vådan av att urinera i Amazonfloden

och dess biflöden och hur man svänger ett Libertyfartyg i nämnda flod skriver den gode Georg I Hindersson om i nedanfinnandes lilla glimt från gastraden på Sydamerika.

Vådan av att urinera i Amazonfloden
av Georg I Hindersson




Min Gode Captain Haddock. Det är märkligt hur man drivs med mentalt när man exempelvis sitter i mässen eller i dagrum ombord och någon sätter igång att berätta. Det kan handla om en skröna från senaste hamn eller något mera allvarsamt ur livets eviga rundgång, men genast när berättaren drar igång lyssnar man och är själv i princip med på noterna, i väntan på sin tur att ta till orda. Samma fenomen gäller naturligtvis på alla dessa ”ljugarbänkar” som det brukar dras löjeväckande anekdoter om – men det är ingenting att nedsättande le åt! utan bör tas på fullt allvar, dessa seanser sporrar människors kreativitet.

Nu läste jag nyss på bloggen om den eminente Bror L:s äventyr på floden Orinoco och genast uppstod ett pockande behov inom mig: jag måste bara berätta:

Under mina år på gastraden Sydamerika/Västindien hände det några gånger att vi sändes uppför Amazonfloden för att lossa på mindre bosättningar i djungeln. Det var ofta smalt och trångt om navigationsutrymmet i floden och hur i all sina dar skulle man ta sig härifrån och ut till havs igen?
Men på en plats grenade floden sig, kanske runt en stor ö, och bildade utrymme för att svänga det stora före detta Libertyskeppet, som nu alltså var ombyggd. Det gällde att här på denna plats ta sats och köra in stäven i strandslänten för att sedan vänta tills strömmen som drog in i bifloden svängde aktern åt rätt håll.

Ett äventyr på min ära bara det, men det gällde att ha ventiler och alla öppningar välstängda ombord. Operationen skakade nämligen ner allsköns kräldjur, insekter och även smådjur samt ibland någon stötte orm på fördäcket. Trädens intensiva grönska sträckte sig nämligen ända fram till midskeppets överbyggnad, innan det var dags att backa ut igen.

Ibland kunde det ta flera dagar innan alla krypen hittats och kunnat städas över sidan, gastankerns däck var nämligen belamrat med ett virrvarr av ledningar, ventiler och liknande runt alla dessa cylindriska tankar som till halva sin längd stack upp ur väderdäcket. En djungel av stål så att säga.

En lots vi hade ombord en gång på en sådan tur i Amazonasdjungeln berättade för oss på bryggan att just denna speciella biflod till Amazonas, där vi svängde fartyget, var känd för en mycket märklig sak.

Vetenskapsfolk har funnit att just här existerar en riklig förekomst av fisken candiru. Mannen varnade oss för att hoppa i vattnet, detta för att undvika en candiruattack. På fullt allvar berättade han att fisken känner av värme och kemiska signaler och kan på så sätt lokalisera urinröret på människor, som den tar sig in i.

Lotsens påstående är tagen ur en mycket gammal legend, men ett faktum i sammanhanget är att en man som urinerade under vattenytan en gång fick en candiru upp i sin penis och tvingades konsultera kirurg för att avlägsna den.

Inga kommentarer: