KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

fredag, december 03, 2010

Dramatik i Genua

av Georg I Hindersson

Min gode Captain Haddock. I senaste numret av Båtologen föll blicken på bilden av Farida i serien Sveakrönikan. Bilden skapade nostalgiska tankar inom mig, jag kaptenade nämligen henne i nästan två år men då under namn Drucilla U. Hon köptes av Uiterwijk Shipping år 1971 och jag bordade henne på varvet i Danmark.


Kap. 3, Miss Polpetta
Ms Farida, senare Drucilla U, Riodon, Rodon, Poseidon C.
Upphuggen i Grekland 1985

Man kunde snabbt konstatera att hon legat stilla länge, det var mycket att göra ombord med både små, som större saker. Bland annat hade min hustru som medföljde som telegrafist svårt att få start på radiostationen.
Kan bara erkänna att ett så kallat Happy ship var, och blev Drucilla U inte. Jag ska här inte orda mera om det, jag har skrivit om äventyret i min bok Blågrön Horisont, om nu någon behagar läsa den.

Vi trafikerade USA:s Gulfstater och Medelhavet. Det rörde sig mest om prylar och produkter till oljeproducerande länder i Nordafrika och Libanon och viner plus vanligt styckegods från Sydeuropa i retur.

Under första resan upp genom Messinasundet mot Genua jublade min hustru. Som Italien-född, invandrarbarn i Sverige, tyckte hon det var mer än trevligt att se förfädernas jaktmarker från den här sidan. Men samtidigt oroade hon sig att vårt besök i Genua skulle bli så kort att hon inte fick tid att besöka far-föräldrarna i Milano.

Inne i Genuas hamnbassäng skulle två gubbs ta emot tross och ro den iland i en klumpigt stor båt. Det var dyrt med bogserarhjälp varför jag och lotsen enades om att klara oss utan, även om det skulle bli aningen komplicerat i det relativt trånga manöverutrymmet. Med vädret vad ju extremt fint så..,

Meningen var att lägga till med styrbordssida mot kaj, vi gick därför stävrätt mot för att få tross iland, men nu gick det inte alls som vi hade tänkt oss. I ett kritiskt läge måste en backmanöver bara fungera: nu gjorde den inte det! Något i maskinrummet hakade sig så att manövern uteblev. Tystnad! Ingenting annat hände än att Drucilla U gjorde hyfsad fart stävrätt mot kaj. Lotsen tittade frågande på mig och ”lugnt” slog jag stopp på telegrafen, väntade några sekunder för att sedan slå full fart back!

Ingenting hände! annat än att kajen snabbt närmade sig. Jag kontaktade då Försten på backen: jodå, ankaret är klart för att droppas – om det bara inte vore för hamnroddarna som ligger farligt nära!

Lotsen tittade på mig och föreslog ”hårt babords roder” med tanken att klara kollision med kajen i alla fall… Jodå, det var ett bra förslag, men ute från babords bryggvinge nu såg vi roddbåten på väg exakt åt det hållet. Den befann sig rätt framför stäven och mannen som rodde tog hetsigt i för att komma undan. Det var minsann ingen lättrodd liten eka utan stor, bred och robust för att tåla trossar och vajrar av varierande dimensioner. Mannen som rodde var påtagligt nervös, han missade ibland och förvärrade läget för dem. Den andre mannen stod upprätt i aktern, vrålade och viftade häftigt med armarna. Ja, det där såg inte alls bra ut.

Ma Christo!” sade lotsen, vinkade med armen att de skulle svänga åt andra hållet.
Själv tyckte jag mig redan se roddbåten mosas mot stenkajen av Drucilla U:s bog! En sak var nu säker, det skulle bli kollision med kajen. Även om backmanövern nu kom skulle det vara försent!

Hamnroddarnas båt dunsade mot babords bog men gubbarna hade så pass mycket sinnesnärvaro att dämpa stöten med en åra respektive båtshake. Det räddade dem och deras båt gled längs skeppssidan akteröver medan båda männen visade sitt grava missnöje mot oss på bryggan genom att vifta med knutna nävar och ropa okvädingsord.

En ljudlig smäll förkunnade att nu hade Drucilla U anlänt till Genua! Man hörde tydligt saker ramla ombord, masterna vibrerade så att man kunde se det, ett helt inferno var det av typ Dante himself. Men tyvärr stannade hon inte vid kajen utan studsade ut – och se där! Nu kom backmanövern! Det tog några sekunder i villervallan innan jag kom på just det, att full back i maskinen fungerade och började göra kraftig verkan. Även en STOPP-manöver fungerade men då hade hon redan skaplig fart bakåt.

Stand by för ankring!” skrek jag aningen upphetsat i mikrofonen till folket på backen.

”Visst, vi är standing by här” blev svaret, ”men avråder därför att nu är hamnroddarna tätt vid stäven igen.”

Genom Drucilla U:s backande rörelse hade deras båt hamnat tillbaka i farligt läge.

”Ma Christo!” hörde jag lotsen åter tjuta, säkert lika upphetsad som jag var. Vi båda såg nämligen det lyxigt stora kryssningsfartyget som låg där strax akter om oss i hamnbassängen. Det här verkade ha urartat totalt! Men sí, nu fungerade ordern halv fart fram i maskinen och sakta lade sig Drucilla U till ro som en svan i bassängen, vi var tillbaka på ruta 1. Tid för ett nytt försök. Nu behövde vi inte heller bry oss om hamnroddarna, de hade tagit sig bort från närområden. Vi såg dem med god fart runda kajnocken, säkert tillbaka mot deras bas. Assistans från dem var utesluten denna dag.

Men lugnt och försiktigt gick vi själva till kaj med hjälp av babordsankare:

” … what we should’ve done in the first place!” konstaterade lotsen när vi stod nere på kontoret med varsin lugnande shot of whiskey i handen.

En stund senare kom Missan, telegrafisten, inrusande på kontoret. Hon hade varit den förste ned på kajen och beskådat tragiken. Strålande av glädje ropade hon:

”Det är ett meterstort hål i stäven! … det kommer att ta sin tid att reparera..,” fortsatte hon nu mera försiktigt när hon såg mitt minspel.

”Nu ska du skärpa dig Missan!” fick jag sagt, ”jag vet vad som föregår i ditt lilla huvud.., en hel vecka hos din nonna och nonno i Milano. Men vad tror du folk tänker när dom ser din glädje? jo, att det där fixade din skicklige man mycket bra!”

Men min gode Captain Haddock: ”… skam den som tänker illa därom!”

Kajkollision

Inga kommentarer: