KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

måndag, oktober 31, 2011

Jag har lust att krama kockarna

på Pruukin Lounas för den goda, hemlagade sillen. Nå, det fick väl bli hon den söta med svart, kortklippt hår då, för kocken med rågblond hästsvans är en lång, knotig yngling.

Den goda, kolhydratstinna husmanskosten som annars serveras på stället är passlig för kroppsarbetande varvsarbetare men sånt kan ju inte en annan äta.

Men sillen! Lättsaltad, inlagd i ättika och lök, nästan utan socker. Och så finns där vanlig sallad och rödkålssallad och oliver och grejer... Det går alltså ingen nöd på varvsövervakaren fast han inte äter kalops och skalade kokta potäter och karjalanpiirakka.

Tur att det inte är köpesill inlagd i glasburk dom serverar. Sådan sill är sorgligt förstörd av socker och går inte att äta.

Vadan detta prat om mat, nu då?

Jo, det är jubileum. Den första november är det ett år sedan vågen visade hundra kilo och jag insåg att barlasten var besvärande. Med kunskaper inhämtade från webben i huvudet började jag äta kolhydratsnålt och mycket. Man ska aldrig gå hungrig. Egentligen var det ganska lätt. Det svåraste var att få frun med ombord.

Och nu ser jag hur ni tänker:
Aha, han äter LCHF- mat. Fel! Det uttrycket rynkar jag på näsan åt. Jag äter så som folk åt innan de började odla säd, rovor och potatis och tillverka socker.

Vid ettårsjubileet är vikten 84 kg och det är lätt att springa i skeppsvarvets vindlande trappor och stegar.

4 kommentarer:

Fru Venus sa...

Imponerad och avundsjuk ;-) Ha de gott!

Anonym sa...

Grattis Haddock....

Mässkalle

Pettas sa...

Stort grattis!

Kapten Haddock sa...

Tackartackar. Mässkalle, det har inte blivit någe ale heller, bortset från några hamnsupar och lite vin samt ett viligt skärgårdsrus på Rosala under ett återfall i somras. Och det ska jag säga: Det är lättare att leva utan spannmålslimpa och potatis än utan ale...