KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

torsdag, april 05, 2012

Baychimo – trettioåtta år i isens grepp

Den här bloggskriften kom till på det viset att Kjell Nyman skrev på  Kapten Haddocks facebooksida och frågade om jag visste något vidare om skeppet Baychimos osaliga öde.

Bra fråga, av den blir det ett blogginlägg, tänkte jag och tackade Kjell.

Det passar ju bra annars också, eftersom jag nyligen skrivit om japanska fiskebåten Ryou-un Maru som för närvarande driver herrelös omkring utanför Alaska. Ryou-un Maru har redan fått epitetet spökskepp i media fast hon drivit omkring i tretton månader, bara. Och snart tas hon säkert om hand av USCG och då är hennes karriär som spökskepp slut.

Låt oss titta på Baychimo, där har vi en riktig spökskuta:

År 1914 sjösattes ett nybyggt ångfartyg vid Lindholmens varv i Göteborg. Skutan fick namnet Ångermanelfven. Under tysk flagg sattes hon  i trafik mellan svenska hamnar och Hamburg. Det höll hon på med fram till första världskrigets utbrott. Efter kriget lade Britterna beslag på skutan.

År 1921 behövde Hudson Bay Company en båt som skulle förse handelsstationerna längs Kanadas norra kust med förnödenheter och frakta pälsverk från stationerna till civilisationen. HBC köpte Ångermanelfven och döpte om henne till Baychimo.

Den 1 oktober 1931 var Baychimo under gång med pälslast ombord då hon fastnade i packis nära staden Barrow. Besättningen lämnade båten och vandrade över isen till Barrow där de stannade i två dagar. När de njutit färdigt av civilisationens glädjeämnen gick de tillbaka till skutan för att försöka få henne loss. Det lyckades nu inte och den 22 oktober skickade HBC flyg och evakuerade tjugotvå besättningsmän. Femton man stannade kvar i ett hus man byggdt på isen. Deras avsikt var att i värsta fall övervintra för att följande vår rädda fartyget.

Den 1 november blev det en förfärlig snöstorm. När stormen bedarrade var Baychimo spårlöst försvunnen. Skepparen drog slutsatsen att hon skruvats ner av isen och sjunkit. Sjömännen började riva lägret för att sig iland.

Några dagar senare meddelade emellertid en inuitisk säljägare att han siktat Baychimo på ett ställe som låg 72 kilometer från det ställe där lägret hade stått. Nu gav en del av besättningen sig iväg för att försöka hitta skutan och det gjorde man. Man bedömde emellertid att fartyget inte skulle klara vintern så man lossade det mesta av pälslasten på isen. Lasten hämtades senare med flyg. Sedan övergav man Baychimo.

Historien kunde ha varit slut här men Baychimo vägrade att sjunka. Under 38 års tid såg folk henne många gånger. Flera lyckades till och med ta sig ombord. Den sista säkra iakttagelsen av Baychimo gjordes 1969 av en grupp inuiter. Hon satt då fast i packisen i Beauforthavet mellan Point Barrow och Icy Cape.

År 2006 startade Alaskas regering ett projekt som ska ta reda på vad som hände med Baychimo. Flyter hon fortfarande? Om hon sjunkit, var sjönk hon? Än så länge har ingen av frågorna fått svar.

Avslutningsvis får jag väl medge att epitetet spökskuta om Baychimo inte passar så bra. Hon var helt enkelt ett välbyggt fartyg som lämnades i sticket av sin besättning.

 

800px-Baychimo

1 kommentar:

Fru Venus sa...

Jag hoppas den dyker upp nånstans ännu - lite på pin kiv :-)