KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

söndag, oktober 21, 2012

Columbus var en hjälte, Alexander en slaktare




Jacob Wallenberg var en rolig filur. År 1769 lät han prästviga sig, huvudsakligen för att kunna följa med Ostindiska kompaniets tremastare Finland som skeppspräst på dess resa till Kanton. Den resan berättar han om i boken Min son på galejan (med underrubriken En ostindisk resa) Boken skrevs alltså för snart tvåhundrafyrtio år sedan, men betraktas fortfarande som en av de friskaste och roligaste reseberättelser som någonsin skrivits.

Läs den! Den finns att hämta gratis på Läs en bok >>

Eftersom bloggskrivaren just läst ut boken och för närvarande befinner sig i Las Palmas, ett ställe där den store sjöfararen Columbus satt spår, passar det bra att återge en bit av Wallenbergs hyllning till sjömännen.

Casa de Colon >>


Nautœque per ornne Audaces mare qui currunt .. .

Sjömän äro flyttfåglar, like vattnet de segla på i beständig rörelse. Ofta lägga de sig i ett klimat och stå opp i ett annat. Södra polens hetta förfärar dem likså litet som norra polens köld. En bister, tjutande storm eller en glättig, susande medvind är dem ett och samma nöje : de uthärda allt.

Världen är sjömännens fädernesland, luftkretsen hans boning, himlen hans tak och fiskarnas rike hans åker. Utan hem är han allestädes hemma. Naturen äger inga råmärken, dem han icke vågar överstiga, och själva de långväga vädren gå ej längre än han. Längst frå det höga Europa letar han sig fram ända ned till Antipoderna. Japanen hälsar han för landsman, och till grönländarn säger han broder.

Ingen fläck på denna sidan om solen är honom obekant. Med kompassen i den ena handen och rodret i den andra flyger han jordklotet kring, dricker te med kinesen, köper markattor på Java, tar sig ett rus Constantia hos hottentotterna och lurar guldklimpen ur näven på den dumme amerikan för en täljkniv, för en stekpanna eller för en liten futtig spegel. Lik en generaluppbördsman hämtar han skatt av alla klimatgir. Lik en västgötaknalle är han med i var marknad. Lik en nordkapare känner han alla vatten. Med ett ord: Neptuni söner äro själen i hela det stora Allting.

Vem plockar främmande blomster åt Europas Linnéer? Desse. —Vilken hembringan silver frå Peru och guld ifrå Chili? Desamme. — Ho skaffar rabarber åt fördärvade magar eller kinabark för frossuslingar? Ävenledes de. — Huru skulle hans excellens få kostbara viner för sitt bord och hennes nåd en tass mocka på maten, om sjöman ej dristade sig gå därefter? Huru skulle den älskvärda Celinde få utbreda sina självsvåldiga täckheter på en sidensoffa eller prunka på Bollhuset med rika glänsande tyger, om han icke uppsökte silkemaskarnas fädernesland? Och menar ni den stolta triumferande Corydondundria nånsin inkräktat så många hjärtan, så frami han icke hämtat henne diamanter från Indostan, till att uppstråla horisonten av ett brunett ansikte? Nej, Neptuni barn har ni att tacka för alltihop.

Columbus var en hjälte, Alexander en slaktare.


- BlogPress/iPad post by Capt. Haddock

1 kommentar:

Benny Pettersson sa...

Tusen tack för tipset! Jag har alltid velat läsa den boken efter att sett citat från den.