KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

tisdag, september 01, 2015

WRSC dag 1

World Robotic Sailing Championship pågår i sjökvarteret, Österhamn, Mariehamn. Båtarna tävlar i två klasser.Microsailboat, båtar upp till 1m i långa med vikt högst 100 kilo och Sailboat, längd upp till 4 m och 500 kilos vikt.

Det fnns fyra olika tävlingsmoment:

  • Stationkeeping. (Båtarna ska hållas minst fem minuter inom en fyrkantig bana med sidor = 45 meter.)
  • Area Scanning (båtarna ska avsöka ett större område och visa att de klarar av att utföra vetenskapliga experiment, provtagning m.m.)
  • Triangular Course (båtarna seglar en triangelbana)
  • Fleet Race (alla båtar kappseglar en stor fyrkantig bana)

Evenemangets webbsidor: http://wrsc2015.com

 

Slutmålet för de deltagande lagen är väl att båtarna om något år ska segla över Atlanten. Projektledare Anna Friebe från Högskolan ...,

hon ser ut så här, tror att laget från Högskolan på Åland kan vara redo att göra ett försök på Atlantöverfart år 2018.
Den åländska båten görs klar för stationkeeping. Det gick inget vidare för ålänningarna. De hade otur. Vid deras första försök började det ösregna och blåsa hårt så de fick avbryta. Vid andra försöket seglade deras båt glatt som en travande häst förbi fållan hon skulle in i. Hon sneglade inte ens åt stationkeepingrutan. De avbröt även försök nr två.

Det är bra med silvertejp i såna här sammanhang. Här vattentätas trackingboxen för att sedan tejpas fast på däck.

Ålänningarnas båt seglar hem med svansen mellan benen efter ett misslyckat andraförsök att nå stationkeepingbanan.

Fjärrkontroll modell avancerad.

Mitt bland alla elektroniska rackerier satte en riktig klassiker segel och försvann utåt Slemmern.

Och nu hände det något riktigt roligt. Under vårt veckolånga uppehåll i gästhamnen i Österhamn i mitten på augusti blev vi bekanta med familjen Svan som bor här. Då fick de en och annan brödbit ur min hand. När de idag kom simmande i perfekt rad, femtio meter från land, med spikrak kurs mot Lilla holmen, mamma med fem ungar, klev jag ur bilen och gick till strandkanten för att ta en bild. Och de kände igen mig! Mamma Svan girade 90° styrbord och simmade fortare än robotarna seglar fram till mig medan hon skrockade igenkännande.

En allt igenom behaglig och intressant dag ligger i minnets arkiv.

 

 

 

 

2 kommentarer:

Pettas sa...

Så roligt med svanmamman som kände igen dig! :)

Haddock sa...

Visst Karin, sånt blir man glad av :-)