KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på facebook. sök "Kapten Haddock" på facebook

söndag, januari 03, 2016

Femtiotal vs nutid ...

Förr vs nu, om det var bättre eller sämre, är jag lite tvehågsen till. För att utreda denna omtvistade fråga utspann sig följande dialog framför spisen, mellan min inre röst och mej själv medan jag kokade fisksoppa, vilket jag av frun fått i uppdrag att göra.

Fiaten styrdes mot köptemplet i Jomala där jag köpte ingredienser. Jag började laga soppan. När kastrullen började puttra tittade jag på klockan och funderade: – Oj, det går åt större delen av en dag att handla och laga en maträtt nuförtiden.

Men å andra sidan: Nuförtiden. Var det enklare förr?

Kocken (jag själv) – Jo, det var det väl. nu tog det tri timmar att åka till Sparhallen å köpa lax, grönsaker, päron, Sambal Oelek, dill å persilja, sopprötter å Fond du Chef och koka soppan.

Mir: – Paller! Du har minne som en övergödd hamster. Va e förr? Snackar vi femtital, eller va? – En tid när du ännu inte hunnit torka bakom öronen? Tror du verkligen, att du på femtitalet, en söndag i januari, hehe, kunnat handla lax, grönsaker, Sambal Oelek, dill å persilja å Fond du Chef.

Kocken: – Nå, kanske svårt en söndag i januari å me dom där vidlyftiga ingredienserna ... det gick å koka soppa på mörter me.

Min inre röst (Mir): – Åkej, även om vi snackar mört och och lake eller benig gädda så påstår jag att du aldrig hade klarat av att få soppgrytan av spisen, förrän vid läggdags, en söndag i januari. – Tänk efter – först hade du varit tvungen att gå, cykla, sparka sparkälke eller ro 5 km till Andelshanden å köpa ingredienserna, (en söndag i januari, hehe), hämta potatis, lök och rotsaker i källaren, hacka hål i isen och tvätta nämnda råvaror i sjön. Hugga och bära in ved samt tända eld i spisen. Flera timmars arbete, bara det.

Kocken: Sant, men åtminstone ett par saker är bättre nu. Nu lagar även gubbarna mat, ingen riktig karl gjorde det på femtitalet. Och behöver man pisspaus så ligger en rumstempererad holk på fyra stegs avstånd istället för att du måste gå till det hundra meter avlägsna, iskalla utedasset med avföringspelaren växande upp ur skitfallet i vinterkylan.

Mir: – Jonä, bättre för kärringarna, jo, å de beror på alla jävla matlagninsprogram i teve som håller på å förstör vår matkultur. De e ju tillåme matlagningsprogram i Rapport nuförtiden. Å förr kom inga gästerna till middag i osande plåtfordon, dom kom med häst, å dyngan lämnade dom på vändplan, eventuellt kunna du sopa åpp hästskiten å gödsla grönsaks– och päronlandet me, päron å grönsaker som du sen kunde koka soppa på det får jag medge var bra förr. Sparhallen å Svampen å Mattssons håller oss me mat, jo, men har man inga bil ti åk å handla me svälter man ihjäl.

Kocken: – Fast ingen får ju svälta hjäl nuförtiden, hemtjänsten, eller va de heter, tar väl hand om oss? Å dom har fina rum å mycke aktiviteter på Tallgården.

Mir: – Jo, de e nog bra förr me, fast de ebättre nu! Soppan e klar, de tog tri timmar me inköpen å allt, Nu trycker jag på den här bruna knappen, så har vi kaffe om ett par minuter.

Kocken: – Mmm, god soppa.

Mir och kocken: – Jo, å va bra vi har det, jämfört me på 50-talet.

Bild: Shutterstock:

Har ni hört den förut?

Jag tänker avsluta det här ovanstående svamlet med en kort historia som jag brukade berätta när jag bodde i Norge. Skrönan väckte gillande i "steinrøysa" och resulterade i att jag fick det smickrande smeknamnet Pekka, vart jag än kom i Norge. Den ska berättas på stark utpräglad finlandssvenska. Bara det fick norrmännen att förtjusta spetsa öronen.

– Halloo, gutter, ti stille og hør hva finnen har og si!

"De finska pojkarna, Pekka och Matti, var soldater i det sista Stora Kriget. De hade slagits mot ryssen i flera månader i sträck; skjutit och dödat och sett kamrater dö. Så fick de äntligen sin efterlängtade permission. Med hästskjuts åkte de in till den lilla staden som låg nära krigsfronten. De tog in på stadens enda hotell. Det blev kväll och de båda kumpanerna gick på krogen för att ta "ett par supar" och hur de kom tillbaka till hotellet kom de inte riktigt ihåg.På natten bombade ryssen den lilla staden. Det mesta låg i ruiner. Det var bara hotellet och kyrkan som stod kvar.

Pekka vaknade, höll om sitt värkande huvud, tittade ut genom fönstret och stönade:

– Matti, Matti, perkele, vakna och kom hit ett tag. Titta ut. Hur fan ska vi kunna betala allt det här?

¡Chao!

 

Inga kommentarer: