KOMMENTERA! Det går bra att kommentera direkt under inläggen. Lättast är dock att kommentera på bloggens facebooksida. Sök "Kapten Haddock" på facebook om länken inte fungerar

söndag, januari 08, 2017

Är moderna kaptener bättre?

Nedanfinnandes berättelse om min första resa som styrman skrev jag i januari-16. En "anonym kapten med nöjd besättning" har skrivit en kritisk kommentar om hur jag blev behandlad av kaptenen då. Efter den kommentaren började mina besserwissergener löpa amok och fråga: har en kapten på 2000-talet en nöjdare besättning än vi gamlingar från förra seklet hade? Och i så fall, hur vet vår anonyme kapten det? För att ni ska begripa publicerar jag återigen hela inlägget med kommentarer, eftersom många läsare missar att läsa kommentarerna i bloggers krångliga kommentarsystem. Kommentarerna finns längst ner under själva storyn.
Här följer en kopierad version av texten:
Vi skrev tredjedag jul 1966 när vi lämnade Wilmington, North Carolina i US of America Jag hade verkligen kämpat för att nå båten, norska rederiet Wilh. Wilhelmsens styckegodsfartyg ms Teneriffa, i tid. En snöstorm på julaftonen lamslog hela New York där jag hade mellanlandat och bodde på norska sjömanshotellet. På juldagen vägrade taxichaufförerna köra mig till La Guardia Airport, varifrån flyget till Wilmington skulle gå. Två hyggliga poliser förbarmade sig över mig där jag pulsade genom snödrivorna med kappsäcken på släp och jag fick åka polisbil till La Guardia. Flyget till Wilmington var inställt på grund av snön. Först sent på kvällen gick ett flyg. Jag ringde Teneriffas mäklare ett antal gånger och fick veta att även hon var försenad på grund av stormen så det var ingen fara, jag skulle nog hinna. I Wilmington hittade jag ett billigt hotell och började leta efter båten följande dag.
Från Wilmington var båten destinerad till några hamnar i Mexikanska golfen, den sista av dem New Orleans.
Det blev kväll efter att vi lämnat Wilmington. Vi stävade söderut mot Florida. Mellan kl 20 och 24 skulle jag gå min första självständiga vakt som nybakad tredje styrman på bryggan. Vid niotiden på kvällen kom kaptenen upp i karthytten och skrev sina sedvanliga instruktioner i nattorderboken. Innan han lämnade mig och gick till kojs fick jag även muntliga instruktioner. – Du får hålla god utkik efter andra fartyg och ändra kurs i god tid om du är väjningsskyldig. Om någon timme kommer du att se Jupiter. Pejla den och fastställ din position. Den godmodige norske kaptenen önskade god natt och gick ner till sin salong.
Jag var stolt som en tupp. Tänkte han verkligen låta mig angöra Floridas kust på egen hand? Jag som trott att han skulle vakta mig som en hök, denna min första sjövakt. -– Men vänta … vad fan sa gubben … Jupiter? Den syns ju inte nu … och pejla en himlakropp, en planet? Det var precis tvärt emot vad vi lärt i navigationsskolan. Jag började slå i böcker, bläddra i tabeller och stirra mot kvällshimlen efter Jupiter. Modet sjönk. Skulle jag alldeles göra bort mig denna min första sjövakt som styrman? Moloken stod jag och hängde över sjökortet som visade Floridas kust. Då föll mina ögon på ett hack med blått vatten norr om West Palm Beach. Det blåa sträckte sig inåt land och övergick i en flod som hette North Fork Loxa Hatchee River – och där, alldeles i flodens mynning läste jag orden Jupiter Inlet och där fanns en fyr som hette Jupiter. Fast, vitt sken med två blixtar var trettionde sekund, räckvidd 25 nautiska mil, läste jag. Det var alltså fyren Jupiter skepparen hade menat. Bubblande av glädje tog jag kapellet av pejlskivan på styrbords bryggvinge. Sedan tog jag passaren och slog en ring med radie 25 sjömil runt fyren för att jag inte skulle missa att spana efter den när den kom inom synhåll. Och där, exakt på beräknad tid såg jag två blixtar bland ljusen från skyskraporna i West Palm Beach. Jag räknade sekunder. Jo det stämde, det var Jupiter Inlet jag såg. – Va bra, mumlade jag, – men inte hann jag studera ljusen från rymdbasen på Cape Kennedy, som jag hade sett fram emot,heller.
När andre styrman avlöste mig vid midnatt var Jupiter tvärs om styrbord och jag hade säker position
Jag sov gott den frivakten.

KOMMENTARERNA:
"Anonym skeppare med nöjd besättning"sa:
Varför var inte skepparen tydlig med att säga att det handlade om en fyr (trots att det borde vara självklart)? Att lämna en ung, oerfaren person i ovisshet är bara fegt och fult och det vinner man ingenting på. Är själv skeppare på "en lite större båt" och attityden, jargongen som tyvärr ännu finns på vissa skorvar borde förbjudas. Ingen är oersättlig. Inte vill ungdomarna fortsätta sin karriär till sjöss om befälet spelar Tuffa Viktor.
Haddock sa:
Den här kaptenen seglade jag under i 23 månader och jag kom att gilla och respektera honom mycket. Du ska veta att han satt nog i sin salong fram till midnatt och spanade genom ventilen beredd att på några sekunder finnas på bryggan om jag behövde hjälp. Ditt sätt är väl bra,men det gamla sättet var fullt lika gott.
Och jag är mäkta nyfiken på vad du har för metod för att avgöra hur nöjd med dej din besättning är?  
Slut kommentarcitat.
 "Tuffa Viktor" - metoderna avskräckte inte många från att fortsätta till sjöss, möjligen sållade det bort någon som inte passade för yrket. Det var däremot, tror jag, en sporre till att avancera vidare. Men Bridge-Resource-Managment-folket tror att det viktiga är att man är nära kompisar med hela besättningen. Gott så, men vi sega, trångsynta gubbar hade dock en poäng, annars hade inte ISM-folket haft några båtar att joysticka genom farlederna idag.

Själv skulle jag gärna göra om allt igen, inklusive timmarna som utkik på bryggvingen eller backen i regn och kyla, minus de värsta felstegen i karriären. Det var härliga tider!

Florida
Jupiter Lighthouse
Raketuppskjutning på Cape Canaveral. Foto:www.canaverallight.org
West Palm Beach Foto:www.ijlrealestate.com
Vi besökte några hamnar i Mexicogolfen. Strax före nyår stävade vi de sju timmarna det tar uppför Mississippi-floden från deltat till New Orleans. Nyår firade vi på Bourbon street. Själva tolvslaget sjöng vi in med bubbeldryck vid stranden av Lake Pontchartrain. Passagerare, besättning, ja, nästan alla var där.
Lake Pontchartrain med New Orleans och Mississippi-floden
Så här såg det ut i New Orleans nyårsafton i år.

Inga kommentarer: